Bortblåst koll, inflyttad tankspriddhet

TJA. Min koll är icke längre existerande. Det som inte står i min almanacka finns för mig inte. Min ålder är 17 år och ett beroende av almanackor är väletablerat.

Idag satt jag i godan ro och läste på (läs: halvsov) inför kommande geografiprov (varför ska jag veta namn på olika stenar?!) då jag plötsligt rycker till, sätter mig käpprakt upp, ger till några konstiga ljud varav min kära mor kollar konstigt på mig och gör sig beredd att ringa akutnummer till psykvården. Ljuden följs av att jag reser mig upp, springer nedför trapporna in till köket, rotar fram ett kuvert och konstaterar att jag igår hade en tid hos doktorn. För er vars tankeverksamhet inte fungerar dygnet runt kan jag berätta att jag inte beökte min käre läkare igår eftersom jag inte ägnat detta minsta lilla tanke.

Min dygnsrytm är även den rubbad. Eller rubbad kanske inte är rätt ord, jag har inte riktigt vänt och vridit på dygnet, det handlar mer om att den tiden då sömn är inplanerad verkar ha ökat ganska så drastiskt. Om man vill skippa mitt sätt att uttrycka mig kan jag istället uttrycka det som följande: jag sover gärna nu, då och sedan.

Hello, my name i Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, I'm the primeminister of Sweeeeeeden. Ten points! Jackpot! Dingdingding. Detta är, för er vars kännedom om mig är begränsad, bevisning på trötthet.

En kort berättelse om spansklektionen igår. Vi var för det första tvugna att prata spanska - det gick ju ja... För det andra hade vi en restaurangmiljö, vilket var otroligt roligt. För det tredje blev vi alla tilldelade en lapp med ett problem vi skulle stöta på under vårt restaurangbesök, exempelvis avsaknad av gaffel, önskan om speciellt vin och så vidare. Vår lärare, som agerade kypare under hela lektionen, levde sig verkligen in i sin roll! Mitt problem var att mannen vid bordet bredvid var störig. Okej, inte alltför jobbigt att lösa, bara ett problem, när jag kollar åt höger upptäcker jag att killen som sitter där är klassens absolut lugnaste elev som inte skulle kunna irritera någon om han så var en fluga. Menmen, jag får ropa på kyparen och hon kommer skuttande och lyssnar på mitt problem "El señor allí..." varav hon med raska steg ger sig iväg till närliggande bord för att be denne man att dämpa sig, vilket leder till en bestört min!

Denna kille som inte är ett dugg störande hämnas efter ett tag och klagar på mig varav jag på knagglig spanska säger "ursäkta" mitt i gapflabbet.

Tack och hej.